Ett helt koppel av eskimå vita främlingar har anlänt på den spanska solkusten. Allt gick enligt planerna och hela gänget dansade fram under hela resan från samlingen i Skogsrokyrkan tidigt på morgonen till ankomst på Alicante Internationale Airopuerto sen lördagskväll.
I Renuevo, som är kyrkan som vi gör detta utbyte tillsammans med, väntade ett överraskningsparty för de nyanlända eskimåerna. Jag tror att många magar blev glada när vi fick se buffétbordet! Det blev i alla fall min.
Innan sista tomaten var uppäten drog våra spanska vänner igång med en gedigen presentation, var och en av oss blev uppkallade på scen där vi direkt fick testa våra spanska kunskaper. Stämningen i lokalen var allt annat än tillbakadragen och försiktig. Spanjorerna gjorde intryck av att vara totalt oblyga, medelålders män och kvinnor stod på bord och stolar och skrek och hetsade publiken att jubla. Känslan av intrycket ”Vart har vi hamnat”? kunde jag läsa i mångas ögon, men ack så spännande det var! Så osvenskt. Detta tror jag var den perfekta starten för att bryta isen. Jag tror att vi alla kände en värme och en gästfrihet som gör det omöjligt att inte tycka om det vi fått möta, denna första dag.
När klockan närmade sig midnatt var det dags att åka till de familjer där vi kommer bo under veckan. Många var nog lite pirriga i magen när de fick följa med totalt okända människor hem. Men det är ju det som är så roligt med den här typen av resande, att man under en kort intensiv period verkligen får smaka på en ny kultur, bo i ett spanskt hem och trots språkbarriärer försöka göra sig förstådd. Man får vänner för livet och ett oförglömligt minne!
Nu sover vi, det här var bara början, det var den första dagen.


hasta luego